USA:s anseende i världen har rasat under George W Bushs tid i Vita huset. Många skulle säga att hans administration "missade chansen" efter attackerna 2001 när i princip en hel värld ställde sig i led för att visa sympati. På många sätt har Bush den yngres tid vid makten blivit ett lågvattenmärke över amerikansk utrikespolitik. Preventiva krig, rättsvidriga läger, tortyr, övergrepp. Det finns en hel del att göra för en nyvald president – om nu viljan finns.
Irakkonflikten är en soppa utan like. Beräkningar visar att 70 000-80 000 civila har dödats till följd av konflikten, döda som givetvis aldrig dyker upp i den amerikanska Irakdebatten. Kriget blev omedelbart en vattendelare mellan vänster och höger i Sverige och de få liberaler som faktiskt talade emot invasionen (dels av principiella skäl, dels för att de s.k. bevisen var löjeväckande) buntades ihop med diktaturkramare på vänsterkanten. I min värld borde alla krig ifrågasättas och granskas kritiskt av liberaler.
Militära insatser kan vara nödvändiga för att få stopp på grövre ondska, men Irakkriget handlar om något annat. Det startades inte för att befria det irakiska folket, det startades för att göra upp med Saddam Hussein. Charaden i FN skulle övertyga världen om att han var ett akut hot mot världsfreden. Det gick sådär. Och med facit i hand vet vi att diktatorn stod avsevärt sämre rustad även när det gällde ett konventionellt militärt försvar. Det är också värt att fråga sig om USA verkligen hade vågat anfalla om de visste att en galen diktator kunde skicka iväg massförstörelsevapen som svar? Om ja, varför leder Kim Jong Il fortfarande Nordkorea?
Ska vi blicka framåt är frågan vilken trovärdighet USA kommer att ha i en framtida internationell konflikt när man ska lägga fram "bevis" mot en utpekad fiende. Vem kommer att tro dem? Irakdebaclet kan skada USA:s möjligheter att faktiskt göra gott i världen under lång tid framöver. Oavsett vem som vinner valet nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar