Det går inte at komma ifrån att det är något med sex som får folk att tappa förnuftet. Barnporrnyheter, sexköpsdebatter och våldtäktsmål – allt verkar locka fram det sämsta hos folk. Människor som i andra fall kan beskrivas som någorlunda toleranta blir moralister och halvfascister skrikande efter hämnd och hårdare tag. Vi ser sällan samma engagemang när människor frikänns för bankrån eller ens grova våldsbrott. Vad är det med sex som gör människor till stollar?
Den enorma uppmärksamheten kring Stureplansfallet har flera sidor. Jag kan uppskatta en debatt om landets lagar. Hur lagar ska utformas och vilka eventuella straff som ska utdömas kan vi och bör vi diskutera. Men vi ska inte sätta oss över hela rättssystemet och försöka skipa rättvisa enligt någon personlig moralisk måttstock. Det är här mediedrevet och den politiska aktivismen går överstyr. Kvällspressen har i vissa fall hängt ut domare och nämndemän med namn, bild och ålder i ett läge när debattläget redan varit hätskt. Rubriken ”Go get them” behövs inte för att budskapet ska nå fram.
Mediedrevet följer en fantastisk logik som ibland är svår att förstå sig på. I fallet med flickan som bodde hos sin psykiskt sjuke pappa i en husvagn riktades ilskan inte mot pappan, som begått övergreppen i så många år, utan mot kommunen som inte gjort något åt situationen. I våldtäktsmål som det aktuella Stureplansfallet blir det inte politikerna, som stiftat lagarna, som bär ansvaret om en påstådd våldtäktsman går fri utan rätten som följer dem.
Den politiska dimensionen i uppmärksammade våldtäktsmål ska dock inte underskattas. Reaktionära feminister tar varje tillfälle i akt att propagera för sina ståndpunkter och det vore korkat av dem att inte utnyttja allmänhetens ilska mot påstådda våldtäktsmän i kampen för förändrad lagstiftning. De tjänar på varje uppretad folkmassa, på varje ilsken demonstration. Man ska sålunda vara noga med att fundera över vems ledband man egentligen går i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar