måndag 22 oktober 2007

Upplagt för strid

Det bubblar i de moderata leden. Missnöjet med partiets klängande kring klassiskt socialdemokratiska värderingar har upprört många klassiska moderater, som vi väl får lov att kalla dem. Partisekreterare Schlingmann försöker givetvis utmåla motsättningarna som tecken på hur brett partiet är, att det är en styrka. Det kan det vara i vissa fall, men här handlar det inte bara om lite skilda åsikter i vissa sakfrågor utan om delade bedömningar i hur den svenska modellen ska se ut. Moderaternas försvar för fackliga övertramp och fackligt maktmissbruk har retat många som inte känner igen sig i partiet.

Det lär bli strid om arbetsrätten och fackliga sympatiåtgärder. Motioner har lagts och alla frihetliga krafter kan uppmanas att hålla tummarna för att stämman kör över partiledningen. Dessvärre är det inte särskilt troligt. Moderaterna har fortfarande ett förhållandevis starkt stöd i opinionen, Reinfeldt är populär och det var trots allt de nya moderaterna som vann valet. Att partiet sitter i regeringsställning kan paradoxalt nog minska förändringsbenägenheten. Partiledningen kan uppmana stämman till att hålla tillbaka kostsamma reformförslag för att inte utgifterna ska skena nu när moderaterna och alliansen kämpar för att framstå som trygga befäl vid budgetrodret. Ingen vill göras ansvarig för att partiet framställs som oseriöst.

Schlingmann vill göra moderaterna till ”ett parti för alla”. Det låter som en sosseklyscha, men han menar allvar. Risken är stor att moderaterna fortsätter att närma sig socialdemokraterna och att frihetliga frågor överges i allt snabbare takt, helt enkelt eftersom de är för "smala" och inte delas av den breda massan. Att anpassa politiken till ”aktuella samhällsproblem”, som det heter, kan skapa en ständigt föränderlig politik som formas utifrån opinionsundersökningar och tillfälliga vindar i samhället. Visst måste politiken utvecklas hela tiden, men vilken trovärdighet får ett parti som helt byter åsikt i frågor som har varit partidefinierande under många år? Och hur många moderater är villiga att byta åsikt för sitt partis skull?

Stämman börjar inte förrän på torsdag, men just nu får man lust att säga som de brukar säga i medelmåttiga amerikanska actionthrillers: I´ve got a baaad feeling about this…

Inga kommentarer: