fredag 12 juli 2013

学习汉语不太难


Hur mycket jag än tycker om Kina och det kinesiska språket, har jag haft vissa invändningar mot Jan Björklunds satsningar på kinesiska i svenska skolor. Eller kanske snarare hans tro på att de kommer att betyda något.

Att lära sig främmande språk är aldrig fel. Men när en regering genomför en satsning på kinesiska i tron att det är ett språk som mer eller mindre kommer att ersätta engelskan finns anledning att komma med vissa invändningar.

Erik Ringmar, professor i internationell politik vid Shanghai Jiaotong University (上海交通大学), driver tesen att regeringens kommande satsning på kinesiska är helt bortkastad eftersom kinesiska aldrig kommer att bli ett världsspråk.

Jag har berört detta tidigare (se några bloggposter nedan), och kan konstatera att Ringmar har flera poänger. Kineser som kommunicerar med utlänningar i arbete eller studier gör det inte på kinesiska utan på engelska. Kinesiskan är inget stort affärsspråk. Det är fortfarande engelska som gäller internationellt.

Däremot finns det givetvis stora fördelar med att kunna kinesiska om du ska bo, arbeta eller göra affärer i Kina. Minst lika viktigt är att lära sig mer om den kinesiska (affärs)kulturen. Jag menar emellertid att dessa går hand i hand - det är svårt att förstå ett annat lands kultur om man inte kan tillgodogöra sig det språk folket talar.

Kinesiskan har en högre inlärningströskel än våra indoeuropeiska språk, vilket gör språket till ett knepigt val på gymnasiet när det konkurrerar med massor av andra kurser och ämnen. Få elever kommer att vilja lägga den energi som krävs under sina hektiska gymnasieår.

Ja, Erik Ringmar, kinesiska är svårt. Allra bäst är förstås att lära sig språket på plats i Kina. Men att påstå att det är "omöjligt" att lära sig kinesiska i Sverige är bara trams. Jag lärde mig kinesiska på Konfuciusinstitutet i Stockholm. På halvtid. På kvällstid. När jag samtidigt pluggade heltid och arbetade vid sidan om studierna.

Allt handlar således om motivation. Jag må ha haft ganska lätt för kinesiska, men är långt ifrån ett språkgeni. Om nu Ringmar har svårt att lära sig kinesiska (jag vet inte hur pass kunnig han är i språket) ska han inte projicera sina svårigheter på resten av befolkningen.

Kinesiskan kommer inte inom överskådlig tid bli ett stort språk i västvärlden. Den som tror att kunskaper i språket kommer att vara en gratisbiljett till ett toppjobb inom internationell handel misstar sig.

Men det är inte därför du ska lära dig språket. Kina har mycket att erbjuda, kinesisk kultur är spännande. Genom att kunna språket kan du tillgodogöra dig nyhetsbevakningen på ett annat sätt, du kan bättre förstå världens mest folkrika land och om du skulle resa till Kina som turist kommer det att bli en helt annan upplevelse än om du inte förstår ett ord kinesiska.

Därför ska du lära dig kinesiska.

Tidigare bloggat:
你会说汉语吗?
Kinesiskans ställning i svenska skolan

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken kinesiska?

Mandarin? Kantonesiska?

Anonym sa...

Tack 李汉伟! Precis det jag vill säga.

@Anonym: Det är kinesiska. Liksom man lär sig svenska i Sverige, inte skånska eller norrländska.

/Petter

Hans Li Engnell sa...

Anonym: Jag pratar kinesiska (i Sverige kallad mandarin).

Anonym sa...

Jag är inte insatt, men hade för mig att mandarin och kantonesiska är ungefär som svenska och isländska. Besläktade, men föga begripliga för varann?

Hans Li Engnell sa...

Skriftspråket är i stort detsamma (men kantonesiska skrivs vanligtvis med traditionella kinesiska tecken). För mig är kantonesiska i princip obegripligt (även om jag kan snappa upp enstaka ord i en konversation och därmed förstå huvuddragen). Den som pratar kantonesiska kan höra på dialekten om en person kommer från Guangzhou (södra Kina) eller Hongkong. Det kan inte jag göra, som enbart pratar kinesiska.

inga johanson sa...

Lyssna på Bodo Wartke
http://www.youtube.com/watch?v=dPXQXUg8YmE

så varför inte esperanto?