USA har slutit ett avtal med Tyskland i vilket länderna lovar att inte bedriva industrispionage mot varandra. Om Angela Merkels mobiltelefon också är fredad är oklart.
Jag vet inte hur stora växlar som ska dras på ett sådant avtal. USA har ljugit så många gånger att det inte finns någon anledning att tro på dem nu. I första hand är det ett sätt för amerikanerna att lugna arga kritiker och för den tyska ledningen att visa handlingskraft.
Det enda vi vet är att det hädanefter blir mycket svårare att bevisa att USA ljugit eftersom NSA lär ha skärpt kontrollerna av sina anställda och gjort det svårare för eventuella framtida visselblåsare att träda fram. Men det material som Edward Snowden läckt ger en tillräckligt tydlig bild över hur amerikansk underrättelsetjänst arbetat under lång tid.
Det den svenska regeringen hoppas nu, precis som tidigare, är att debatten ska lägga sig så att allt kan återgå till det normala. Det är jobbigt när medborgarna bryr sig för mycket. Min förhoppning är att vi tvärtom intensifierar kraven på ökad öppenhet inom svensk signalspaning. Svenska folket måste få veta vad som pågår, hur omfattande övervakningen är.
Det är självklart att inte allt kan vara offentligt. Det är det heller ingen som kräver. Men det minsta vi kan begära är att regering och riksdag åtminstone är ärlig med vad signalspaningslagen syftar till och vilka befogenheter FRA (egentligen) har. Dessa ska i sin tur inte vara skyddade från insyn. I egenskap av statlig myndighet måste FRA och dess anställda kunnas hållas ansvariga om de överskrider sina befogenheter.
Det är mycket som står på spel nu - såväl medborgarnas rätt till ett privatliv som journalisters rätt att rapportera när staten begår övergrepp. Ja, det handlar faktiskt i grunden om demokratin. Regeringens tystnad är tyvärr väldigt talande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar