torsdag 12 mars 2015

Bostadspolitiskt sprängstoff


Regeringen gav Boverket i uppdrag att ta fram förslag på hur boendesituationen ska kunna lösas för nyanlända. Verket släppte nyligen delrapporten Nyanländas boendesituation i vilken bland annat föreslås uppförande av modulbyggnader för att komma tillrätta med den mest akuta bostadsbristen bland de nyanlända.

Men det finns mer i den där rapporten. Ett förslag som kommer att väcka diskussioner är det om så kallad "aktiv bostadsförmedling". Innebörden av detta är något jag har skrivit om tidigare: öronmärkning av lägenheter till asylsökande.

Redan i dag finns det som i delar av landet kallas sociala kontrakt och i Stockholms stad försöks- och träningslägenheter. På en av socialdepartementet anordnad hemlöshetskonferens i Västerås 2014 berättade Boverket hur kommuner löser boendeproblematiken för socialt utsatta på snarlika men inte identiska sätt. Små kommuner kan vara ganska flexibla. De kan köpa villor eller husvagnar till låga priser för att lösa boendesituationen för hemlösa som alla känner vid förnamn.

I större städer är detta inget alternativ. Därför finns i Stockholm ett samarbete mellan Socialtjänsten, Bostadsförmedlingen och de allmännyttiga bostadsbolagen som lyder under politisk kontroll (vissa privatvärdar bidrar också, om än marginellt).

Försöks- och träningslägenheter är en verksamhet som syftar till normalisering, att ge människor med missbruks-, psykiska och/eller allvarliga sociala problem chansen till ett värdigt liv. För att arbeta med den enskildes problem behövs en trygg hamn, en bostad. Detta är också tanken med projektet Bostad först, men målgruppen är då "tyngre" och inga krav på drogfrihet och nykterhet finns.

Bostadsbolagen bidrar med en viss andel lägenheter till verksamheten, Bostadsförmedlingen sköter själva förmedlingen och stadsdelarna ansvarar för biståndsbeslutet, stödinsatserna och har förstahandskontraktet. Ingen kötid eller inkomst behövs, dock krävs ett utrett stödbehov. Lägenheterna är inte till för vem som helst. Detsamma kan sägas om det förturssystem som finns hos Bostadsförmedlingen som kräver starka medicinska behov eller en dokumenterad hotbild för att bevilja en ansökan.

Nu föreslås alltså en liknande lösning - fast för nyanlända. Skillnaden är att medan hemlöshet uttryckligen inte är skäl för att få en träningslägenhet, kommer det i fallet med asylsökande att vara just det. I ett läge när snittiden för ett förstahandskontrakt via Stockholms stads bostadsförmedling är runt åtta år, när studentbostäder mest existerar i teorin och när kommuner runt om i landet lagt ned den kommunala bostadskön eftersom väntetiderna skenat iväg fullständigt, ska alltså personer från andra länder vandra i mål utan att passera gå.

Detta är politiskt sprängstoff. Men det är ingen oväntad utveckling. Om migrationspolitiken ska förbli oförändrad, vilket den sittande regeringen dyrt och heligt lovar, samtidigt som hyresregleringen upprätthålls finns helt enkelt inget annat sätt att få fram lägenheter än att tvinga kommunala hyresvärdar att lämna ifrån sig en viss andel till asylsökande.

Det byggs mycket just nu, men byggbolagen spelar catch up samtidigt som efterfrågan fortsätter öka. Nybyggda hyresrätter är för dyra, omsättningen i systemet uteblir och samtidigt kan alltså en viss grupp i samhället få rätt att vandra förbi både köer och inkomstkrav.

Politiskt sprängstoff, som sagt. Frågan är om regeringen vågar löpa linan ut. Jag tror att den kommer finna att den, givet sina tidigare ställningstaganden i migrations- och bostadspolitiken, inte har något val. Alternativet är nämligen skenande kostnader för asylboenden.

Tidigare bloggat:
Regeringens bostadshaveri
Det stora bostadslotteriet

Läs även:
Peter Santesson, Fnordspotting

6 kommentarer:

Anonym sa...

Men du kan väl inte mena(!) att folk som flyr för sitt liv skall vägras bostad i Sverige!?

(ironi)

Anonym sa...

Ja, kvotering har ju löst alla andra problem här i landet, så varför inte?

Och SD kan ta semester till nästa val, de får 25% ändå.

Anonym sa...

Det intressanta med kvotering är om det är en princip eller om det i varje ärende är ett specialfall?

Är det olika specialfall så blir det en form av ex gratia, "egentligen är detta inte enligt reglerna men just nu tycker vi att du är i behov av lite uppmuntran".

Är det istället en princip så är steget inte långt till att även ex vis muslimer eller handikappade kan ställa krav på representation utifrån sin relativa numerär.

Idiotiskt.

Anonym 2 sa...

Svenska staten känns som en rätt given deltagare i nästa säsong av lyxfällan. Även om dessa moduler ser billigare ut än vanliga hus kommer det kosta skjortan. Det är nog uppenbart vid det här laget att de nyanlända inte vill bo ute i obygden utan vill ha mer centralt boende.
Vad kostar en tomt i stockholmsområdet idag? Här i umeå satte de upp studentmoduler och hyran slutade på 3800kr i månaden för drygt 24kvm med egen toalett. Nu är det iofs privatägda hus som bygdes för några år sedan så det lär ju inte vara billigare idag.
Ska det vara staten som står för detta eller läggs det ut på kommunerna? I och med att min hemkommun nu ska spara in på buljongen i skolmaten så undrar jag var de isåfall får pengar att bygga hus ifrån..(Ja det är sant, de ska spara in på buljong och istället använda örtsalt+vatten)

Anonym sa...

12 mars 2015 19:53:

Det är lånade pengar. Finansminister Magdalena Andersson slopar överskottsmålet. Nedskärningar i välfärden, så som slopad buljong i skolmaten, sämre kollektivtrafik etc. Nästa steg är att statsskulden växer, där Magdalena Andersson nöjt kan kalla sig antifascist, det är ju inte hennes egna pengar som hon satsar, utan svenskarnas. Ja, vidare lär vi se det här spelet till 2022, sen är det nog, då funkar det helt enkelt inte längre, möjligen lånar vi som Grekland och hamnar i skuldfällan hos internationella valutafonden (imf).

En bild på Magdalena Andersson där hon förklarar hur hon ser på Sveriges budget: http://imgur.com/4AL8xoG.

/ Magne

Micke sa...

På vilken blogg har du läst att överskott i budgeten är ett naturligttillstånd som upphävs om man har sosseregering?