torsdag 10 november 2016

Toleransens tunna fernissa


Utfallet av det amerikanska presidentvalet var vad som på engelska kallas bittersweet.

Å ena sidan var valet en välförtjänt hästspark i kulorna på det politiska, kulturella och mediala etablissemang som trodde att det gick att skrämma och håna väljarna till underkastelse. En motreaktion av denna dignitet värmer i hjärtetrakten. Å andra sidan är jag inte överens med Donald Trump i särskilt många frågor, så sakpolitiskt finns det skäl att vara orolig (men det hade förstås även gällt vid en Clinton-seger).

I eftervalsanalyserna talas det nu mycket om att en röst på Trump var en proteströst. Det stämmer nog i viss mån, men jag tror att resultatet ska förstås som mer än bara ett långt finger från folket till etablissemanget. En röst på Trump var en röst för förändring. Inte bara på marginalen utan i grunden.

Många amerikaner misstror i djupet av sina hjärtan det politiska etablissemang som har styrt landet i flera decennier. Att välja ännu en representant ur detta inre gäng av inskolade och välpolerade elitpolitiker, kort sagt mer av svågerpolitik, var helt enkelt otänkbart för väldigt många.

Det går inte att översätta svensk inrikespolitik till amerikanska förhållanden, men gapet mellan folket och eliten, mellan stad och landsbygd, är något vi har gemensamt med USA.

Den chock som nu kablas ut är begriplig. Alla som hörs i offentligheten - stenrika skådespelare i Hollywood, folk som "jobbar med media" i New York eller journalister i symbios med makten i Washington - begriper inte hur vardagen för en arbetarfamilj på landsbygden i exempelvis Texas ser ut. Samma gäller för Sverige där eliten i de svenska storstäderna inte förstår villkoren i Krokom, Harmånger eller Färila. Eller ens bryr sig. Maktkoncentrationen har skapat en klyfta både vad gäller förtroende och förmåga att förstå.

Precis som väntat har valresultatet utlöst demonstrationer i USA. Människor uppger att de känner sig "förrådda" (av ett demokratiska val?). Våldsamheter är att vänta. Den amerikanska vänstern kommer ta varje tillfälle i akt under de kommande fyra åren att hata Trump, fortsätta håna hans supporters och ställa till med oreda. Nog vore det ett märkligt beteende från människor som säger sig stå för "inkludering", kärlek" och "likabehandling". Toleransens fernissa är verkligen tunn.

Kanske är det just som The Spectator skriver: reaktionen på Trumps seger visar exakt varför han vann. Dessvärre säger det även en hel del om hur eliterna reagerar på när folk röstar "fel" i svenska val. Och vad vi har att vänta om två år.

Läs även:
Alice Teodorescu, Fnordspotting

21 kommentarer:

Trollan sa...

Jeez, hajar till när du fick med min rätt okända upväxtort där i listan :)

Anonym sa...

Ja det är många nu som bekräftar att man vaknade igår med en klump i magen.Däremot är ingen villig att se över sitt näringsintag alternativt sitt bordsskick.Det är ju någon annans fel tills man dör av förstoppning..

JohJoh sa...

"En röst på Trump var en röst för förändring"

Precis samma sak man sa när Obama vann. "Change" var nyckelordet. Han som inte var en del av etablissemanget skulle förändra allt. Gick väl si-så-där... ;o

Erfarenheten visar att ett byte av president inte nödvändigtvis leder till förändring, hela maktapparaten är kvar i Washington ändå.

Sven-Hassan sa...

Jag behöver inte gå längre än till Facebook för att se hur bekanta med vänsteråsikter nu vrider sig i hat och raseri och visar upp precis den sorts skrämmande intolerans de anklagar andra för. Man blir mörkrädd när man ser hur de går all-in för att dehumanisera människor som sympatiserar med Trump och SD på precis samma vis som nazisterna gjorde med judarna.

Anonym sa...

”Svenska Kyrkan borde ha nyanserat bilden av påven”

Tydligen visste man inte att katolska kyrkan inte är så himla för det där med kvinnliga präster.
Och aldrig har varit det.Därför kom det som en chock när någon författare/journalist/präst frågade och påven sa som det var: Nä skulle inte tro det va!
Av någon anledning kommer jag att tänka på det där om filterbubblor och faktaresistens.


http://www.svd.se/svenska-kyrkan-borde-ha-nyanserat-bilden-av-paven

kristian3119 sa...

JohJoh:
Håller inte riktigt med där. Obama var en Demokrat-broiler, och den enda förändring de är intresserade av (liksom den svenska identitetsvänstern) är ytan. I Obama's fall var det hudfärg, med Clinton var det kön. Båda är trogna rörelsen och systemet.

Trump har råd att ge Saudiska prinsar svar på tal. (Saudi gav ett antal miljoner dollar till Clinton.)

Om det blir något? Vi får se, och de med högst förhoppningar blir ofta mest besvikna.
Det är osannolikt att Trump tvingar banker att förändras i grunden, men det är helt omöjligt att Clinton skulle ha gjort något alls.

Anonym sa...

"Hillary Clintons liv som en pragmatisk mittenpolitiker gjorde det svårt för henne att möta de radikala, populistiska högervindar som blåser i USA.
Hon var inte förberedd på en kampanj mot en kontroversiell demagog som Trump.
Hon hade planerat att möta en mer traditionell republikan, som Jeb Bush eller Marco Rubio, och ha en kampanj fokuserad på sakfrågor och ekonomiska debatter. I stället mötte hon ett våldsamt slag om hela USA:s identitet."

Fast Hillary bevisligen känner Trump sedan gammalt och det inte direkt gick över dagen för Trump att bli Trump så hade Hillary missat att hon skulle möta just Trump.Hon förstod inte det för att hon är så trögfattad att det mest är tur att Hillary inte blev president.Kanske förstod hon inte för att hon är kvinna? De har det ju inte så lätt de små liven.Inte ens de som vill bli presidenter.
DN:s Martin Gelin har en kvinnosyn som får Trumps att framstå som uppdaterad.

http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/hillary-clintons-liv-en-standig-kamp-mot-sexism/

Kap Horn sa...

Hej

Ännu en (kommande) president som kommer att mördas...antingen innan eller efter han tillträder ämbetet.
Han utmanar "mäktiga krafter"

Lars Åhlin sa...

Vilken fantastisk artikel i Spectator du länkat till: "...those who do politics these days — the political establishment, the media, the academy, the celeb set — are so contemptuous of ordinary people, so hateful of the herd, so convinced that the mass of society cannot be trusted to make political decisions...". "...it is democracy itself that they hate. Not referendums, not Ukip’s blather, not only direct democracy, but democracy as an idea. Against democracy — so many of them are now. It is the engagement of the throng in political life that they fear. It is the people — ordinary, working, non-PhD-holding people — whom they dread and disdain."

anders sa...

I Svenska dagbladet (en morgontidning) kunde man läsa att Zara Larsson (en artist?) höll på att gå sönder pga valresultatet samt få råd om hur vi ska förklara valet av Trump för barnen. I natt vaknade ett av mina barnbarn och grät. Vad ska vi göra? Kan inte våra media starta någon kampanj så att presidenten byts ut?

Arthur sa...



Artikeln i spectator är ännu mer relevant för svenska förhållanden. Vi styrs av en klass som inte beundrar oss och inte vill oss väl. Våra intressen kommer alltid sist.


Den senaste mediautredning verkar vara till för att försöka återta ensamrätten att un-delute:a oss, som Spectator ser det. Det är vi deplorables som är trasiga och de som i sin visdom skall hela oss anser de. Detta trots att deras visdom begränsar sig till att kalla vanligt folk vid de värsta pejorativ man kan tänka sig.

Den här kommentaren är också läsvärd:


http://www.cbsnews.com/news/commentary-the-unbearable-smugness-of-the-press-presidential-election-2016/




elina sa...

I vår statstelevision är folk svartklädda/sorgkläder som vid Brexit. Uppfostran av oss har inga gränser.

Arthur sa...



Så här lät det för inte så länge sedan i denna stilstudie av folkförakt.

http://www.huffingtonpost.com/andy-ostroy/post_10677_b_8849440.html?utm_hp_ref=politics&utm_source=zergnet.com&utm_medium=referral&utm_campaign=zergnet_826537&

Anonym sa...

Det är samma skitsnack i sossesverige nu som när Ronald Reagan vann 1980. Om jag minns rätt fick ambassadören nog och åkte hem hösten 1980. Det dröjde ända till 1982 innan en ny ambassadör kom.

Anonym sa...

Det är egentligen rätt festligt att se hur de presstituerade fortfarande sitter i sin mediebubbla utan kontakt med verkligheten och våndar sig över valresultatet :)

De som nu ondgör sig över att en kvinna inte vann, kan trösta sig att de får en ny möjlighet att hålla på en kvinnlig presidentkandidat i nästa år, 2017, dvs Le Pen i Frankrike. Trots allt håller jag för att skillnaden mellan Clinton och Le Pen är närmast att den förgående är fransyska och en kvinnlig presidentkandidat borde ju vara oantastlig för de pressitituerade och de övriga i åsiktsbubblorna på vänsterkanten, eller hur ?

Anonym sa...

Hej.

Vissa saker förnekar sig inte. Alla former av socialistiskt influerade ideologiers syn på demokratiska val exempelvis. Nedanstående talar väl för sig självt:

"Det kändes som en statskupp" Marita Ulvskog, Socialdemokraterna, 1976.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

Anonym sa...

I en betalartikel visar Dagens Industri upp den senaste skräcken.Om man underskattade stödet för Trump så hur stort är då stödet för SD EGENTLIGEN? Nu tänker jag inte betala men lite kul är det med det där EGENTLIGEN.Det är ju inget som bekymrat förut.Då handlade det om de 87% och att ingen skulle ha med SD att göra.Nu undrar man hur stort stödet är EGENTLIGEN.

Anonym sa...

Det pågår ett folkligt uppror emot den felaktigt valde Trump över hela Amerika.
I Portland deltog hela 1500 i kravallerna.Etablissemanget i Washington utmanas av en folklig vrede och opinionsundersökningarna visade inte fel.Om inte valet varit riggat skulle Hillary ha vunnit precis som vi sagt hela tiden.

Jag tror jag kunde välja anställning fritt om jag bara ville till Stockholm.Men Söder ser så sunkigt ut med all snö och jobben verkar inte så säkra i MSM och kyrkan.

Anonym sa...

Visionären

Jösses!

Jag vet inte, allvarligt talat, om jag ska skratta eller gråta. Jag skrattar när jag ser att det amerikanska folket gett MSM ett stort pekfinger upp i deras uppvända arschlen genom valet av Trump. Jag gråter när jag ser ”losers” som inte anser sig bättre värda än att vara just ”losers” och offer för en samtid som tycker och har åsikter annorlunda än dem själva. För sådana patetiska och självförnedrande/självförnekande människor finns ingen räddning. De kommer alltid att vara ”losers”, oavsett system, president, parti eller åskådning. De kommer alltid att vara ”losers” i alla system, i alla länder och i alla tider. Och det vet de själva, det är därför de är så bittra så att de bara måste förstöra, misshandla och bete sig som rövhål i största allmänhet.

These are the truly deplorable Hillary was talking about!

Men sen finns det en annan aspekt på vad som händer i vår samtid, och det är relevans för vad som rapporteras i media. Jag tror att vi nu, äntligen, kommit till en gräns där en majoritet av befolkningen börjar fråga sig: – Är det liv jag lever verkligen omfamnat av Main Stream Media? MSM rapporterar om allehanda katastrofer, snyfthistorier och förgripelser av den vite mannen. Men är detta verkligen relevant för mig?

Jag har inte, såvitt jag vet, bidragit till någon katastrof där människor av annan ras (eller annat kön) blivit massakrerade, ihjälskjutna eller misshandlade. Jag har inte bidragit till att någon av annan ras eller annat kön blivit diskriminerade, osynliggjorda eller mobbade. Tvärtom har jag alltid, i det liv jag levt, försökt att bortse från olika hudfärg, kön eller sexuell läggning. Jag har alltid försökt behandla människor lika – och efter förtjänst.

Men det var väl det som var var felet. Att jag behandlat skitstövlar och skithål utifrån att alla borde få en chans. Den förvillningen har alla leftis nu snabbt tagit mig ut ur. Så snart jag ser er era äckel, så kommer jag att göra allt för att att göra era ”loser life” så eländiga som möjligt. Och var så säkra, jag har resurser att göra det. Jag är ingen fattig ”loser” som lever på studiebidrag för att göra ingenting på Södertörns högskola. Jag är en som ni aldrig kommer att bli, en vinnarskalle som har bidragit till detta landets välfärd.

Skrik och skräna bäst ni vill, jag sticker härifrån och sen har ni bara muslimerna att försörja er.

Lycka till.

V

Anonym sa...

Om Trump lyckas eliminera lobbyister och andra särintressen från makten kan vi se fram emot en bättre värld!
Tänk om Sveriges riksdag, regering och kommuner hade gjort detsamma, då hade vi fått mycket mera för våra skattepengar.

Anonym sa...

http://www.breitbart.com/big-government/2016/11/18/enter-the-honey-badger/

Sverige behöver en S. Bannon och en honungsgrävling i varje borgerlig politiker. Skaffa er en ryggrad, skaffa er en åsikt, stå för den, bjud på motstånd när vänstern ljuger, brunmålar och försöker göra era liv till ett helvete. Använd gärna samma metoder och lär dem en läxa. Ni kan vara smartare, ni är smartare, bjuder ni på motstånd och går till motanfall, så faller de små liven till vänster som käglor. De är helt enkelt för klena för att kunna göra mera än spela på er artighet. Slåss för att vinna kriget. Ja, det hjälper inte att den präktiga AKB sparkar sin redaktion för sociala medier. Borgarna hade behövt det vapnet. Vänstern jublar enda fram till valet.